Klev upp tidigt i morse 05.30 åke jag till stallet så jag var där runt 06.00 där blev det borstning och linda benen och sedan lasta min älskade häst för att sedan åka in på ATG kliniken här i Umeå.
Jag tänkte att det kunde vara bra att vara ute i god tid då jag inte visste hur svårlastad hon skulle vara idag.

Stackaren kände på sig någonting och gnäggade till samt bajsade 4 gånger i stallgången, 1 gång ute och sedan då jag väl fick in henne i transporten efter 8:e försöket så kissade hon även.
Men väl inne i transporten så stod hon stilla.. sparkade till någon gång i bland bara.
På hemvägen så gick hon raka vägen in för då hade hon hemlängtan.
Då ville hon bara hem.
Hem till tryggheten.

Det visade sig på ultraljudet att min älskade häst har fått en gaffelbenskada, inflamation och blödning + vätska höger bak samt artros i båda frambenen.. förmodligen för att hon har belastat frambenen då hon inte velat stödja på höger bak ibland.

Veterinären sa att det kunde gå till sig men att hon tvivlade + att en gammal häst har sämre läkkött och det kunde ta 6 mån-1 år innan det blev bra och ingen om de ens någonsin blir bra.. ??!?
Hon skulle isåfall få gå på smärtstillande medicin i hela sitt resterande liv. Hur kul är det?!??
Hon fick inte gå på något bete i sommar utan bara stå i box eller i en pytteliten hage och det är inte rättvist mot henne! Det är inget liv.
Jag vill min älskade häst bara väl och att hon ska slippa lida och ha ont.
Så jag beslutade att hon får åka till himlen och beta där istället hur mycket hon vill samt busa med massa andra kompisar där.

Det var tänkt att hon skulle avlivas på plats men då man redan pungat ut med massor av tusen lappar på bara ATG undersökningarna och allt så hade man inte 7000:- till kontant på sig att lägga ut som det skulle kosta + att nödslakatren var för långt borta för att komma idag och jag ville inte lämna henne där själv i otryggheten och en faktura gick inte heller att få ta :/
Så hon ska få somna in här hemma istället.
På ett lugnt och smärtfritt sätt.
Min älskade lilla häst..

Livet är så orättvist....
Tårarna tar aldrig slut..

Jag var berädd på att ta farväl av henne på ATG då hon stod i boxen.. jag gick in till henne stört grinandes och hängde mig över henne och kramade om henne hårt runt halsen.. hon kände att jag var ledsen och satte sin mule mot min axel precis som att: Matte var inte ledsen! Du kommer att klara det här. Du kommer att ta dig igenom det här jag lovar. Sedan då jag skulle gå ut från boxen så följde hon efter mig.. jag vände mig om och hon kollade mig i ögonen ännu en gång!
Fyfan säger jag bara denna dag har varit så oerhört jobbig så det går inte att beskriva.

Hur som helst så var det bara att lasta henne och åka hem igen.. väl hemma så fick hon gå in i en box i några timmar tills hon inte var drogad längre..tills drogen försvunnit ur kroppen på henne.. hon fick lite hö, massor av godis och en vatten hink.. jag lämnade henne där så hon också fick smälta allt som hänt idag och varva ner lite.. då jag kom tillbaka så låg och ner och sov & då hon hörde mig så ställde hon sig upp!
Jag tog på henne grimman och ledde ut henne till hagen!

JA TILL HAGEN!

Pompan ska få leva i frihet sina sista dagar och inte instängd i en box i ett mörkt stall.
Hon fick gå ut i hagen till Corri och mysa med henne samt mumsa på hennes hö.

Hur som helst hon blev överlycklig och sprang och rullade sig sedan så låg hon kvar säkert i en halv min och kikade sig runt innan hon ställde sig upp igen.. första gången jag har fått se henne rulla samt att vara så lycklig över att få komma ut!

Det skär verkligen i mitt hjärta men jag tänker på Pompan och hennes bästa och inte på mig själv!
Hade jag tänkt på mig själv så hade jag ju naturligtvis kämpat ännu mer men det är inte rättvist mot henne.. hon har ju levt sina 20 år långa liv och hon har fått ha ett BRA liv!

Jag älskar och kommer alltid att älska denna häst. Hon har verkligen fångat hela mitt hjärta. Jag har aldrig någonsin kommit så nära en häst förut som jag och Pompan!
Vi har verkligen byggt upp ett starkt band oss emellan och vi litar på varandra till 110 procent.
Jag kommer alltid att minnas Pompan som den häst som hon var.. Allt som hon har gjort för mig och allt som jag har gjort för henne.. samt tänka på alla underbara stunder som vi fick tillsammans!
INGEN HÄST KOMMER NÅGONSIN ATT KUNNA MÄTA SIG MED POMPETTE!

 

Alexandra

12 maj 2011 20:54

Usch så hemskt Sandra! Man börjar ju gråta bara av att läsa din text.
Jag kan inte helt föreställa mig den smärtan du känner nu. Jag som tyckte det var hemskt att förlora mitt föl. Det var nära att mitt sto också strök med. Usch säger jag bara. Var stark nu, det var det bästa för henne!

http://barefootangel.blogg.se

pompette

27 maj 2011 15:52

Jag ska försöka vara stark för hennes skull men det är inte lätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om jag kollar upp mot himelen ser du mig då gumman?!? Saknar dig så det gör ont. Det är så tomt utan dig :( Tänker på dig varje dag! Tänker på hur otroligt go och fin du var på alla sätt och vis och tänker på alla våra fina stunder som vi fick ti...

Tänker på dig! Det är så tomt...

Tänker på dig gumman min! Saknar dig så fruktansvärt mycket :( Det är så tomt utan dig... Vem ska jag nu gå till och gråta ut när jag är ledsen? Ingen lyssnade och förstod mig så som du gjorde! Det här är tungt och jobbigt.. ...

Igår så var jag till stallet och tog farväl av min älskade häst. Det var så jobbigt.. men jag försökte vara stark för hennes skull. Hon fick ha på sig sin prinsess grimma för en prinsessa har ju alltid rosa. Hon blev borstad och jätte fin.. för hon...

Nu har vi flyttat och börjat få hyffsad ordning men än är det saker kvar att fixa och göra! Men just nu har man varken ork eller lust till någonting! Idag 2 veckor senare så fick vi äntligen internet hemma! Trodde jag skulle bli totalt galen utan.....